Hur som helst så gick vi till Black Lion för att äta lite och ta igen lite mys. Det var fullsatt och där låg till och med jag i lä vad det gäller pratet. Vilken ljudnivå! God mat och dryck blev det i alla fall. När vi var på väg därifrån mötte vi Sara och Andersson och istället för att gå hem och lägga oss tidigt gick vi ut med dem. Kul! Det blev inte så sent dock för den stora händelsen den här helgen var ju faktiskt att vi skulle vara barnvakt åt världens finaste ungar.
Strax efter 13 dök Johan och Kerstin upp med en sprudlande glad Josefine och en lite hängig Jonathan. Det blev en härlig dag med Aristocats, bokläsning, mamma-pappa-barn-lekar och lite utomhuslek. Jonathan piggade på sig lite på eftermiddagen, men hans utomhuslek fick istället bli en tupplur i vagnen, vilket storasyster inte hade något alls emot för då fick hon ju ha oss båda för sig själv. Vilken lycka!
Lördagsmiddagen bestod av stekt korv, potatis och sås. Lite annorlunda om man jämför vad vi normalt äter en lördag, men självklart ska Jossan få bestämma maten! Hela poängen med att få sova över hos farbror Anders och faster Christina är ju att bli bortskämd!
I söndags vaknade Josefine tidigt så det var bara att pallra sig upp vid 7-tiden och göra frukost. Sen myste vi i pyjamasarna halva förmiddagen. Mer lek och jösses vilken fantasi den ungen har! Jonathan var febrig men ganska glad och pigg ändå. Försökte få honom att ta det lite lungt, men det ordet finns inte ens i hans värld...
Strax efter 12 kom Johan och Kerstin och hämtade trollungarna och vi kunde pusta ut.Helgens bästa:
Josefine: Ibland fungerar inte mina öron riktigt...
Jag: Nähä gör de inte?! Är det därför du fortfarande klättrar på räcket vid kassan trots att jag nyss sa åt dig att du inte fick göra det?
Josefine: Ja! (Strålande glad)
Helgens sämsta:
Jonathans febertoppar. Världens duktigaste kille har han varit trots att han har haft riktigt hög feber emellanåt. Pluppen!
1 kommentar:
hejsan...vilken underbar helg ni haft....sugan på barn??? ;) kul att hitta din blogg..// Virre masken jonte
Skicka en kommentar