I did it my way

Igår när jag kollade på Desperate Housewives bestämde jag mig för att mysa till det med lite popcorn. I vanliga fall är det Anders som är den stora popcorn-popparen hemma, men vi hade inte så mycket annat och man tar vad man har...

Anders brukar passa på att poppa när jag jobbar kväll. Hmm, undrar om det beror på att jag alltid tjatar om att han äter så snabbt. Jag blir superstressad när han tar näve efter näve och stoppar i munnen. Själv äter jag mina popcorn ett och ett eller på sin höjd 2-3 stycken på samma gång. Stressen som jag känner när jag ser Anders moffa i sig resulterar i att jag själv försöker mig på samma konststycke. Detta i sin tur resulterar i att popcornen regnar över hela mig eftersom jag för det första har mycket mindre händer än Anders och således inte kan hålla lika många popcorn som honom, och för det andra har mycket mindre mun och därför inte kan moffa in lika många popcorn i munnen som han. Dessutom måste Anders hålla i skålen medan han moffar in så jag ligger i underläge även när man ser till avståndet fram till skålen. Ja ni förstår ju säkert själva att jag gnäller och klagar rätt mycket när vi äter popcorn ihop...

Så igår när jag hade hällt upp de rykande popcornen i en skål och satt mig tillrätta kändes det nästan lite högtidligt. Jag fick hålla i skålen och kunde äta i min egen takt och ändå få så många popcorn jag ville... Vilken lycka! Men när jag satt där i soffan och åt mina popcorn, ett popcorn i taget, kunde jag inte låta bli att tänka på hur mycket mysigare det är när Anders är hemma och vi kivas om popcornskålen...

Puss på dig älskling!